I.D.A

Fick ett sms av min far här om dagen

"- Hej, nu har jag fått papper på att Einar är död. Hur går det med efterträdaren? Vad heter den?"
Jag svarade med att Toyotan går fint och att den inte fått något namn ännu.

Jag har nu haft ny bil i 4 dagar. Den är kanon bra på alla vis, värmen funkar, stolvärme , CD spelare och andra bekvämligheter. Den startar på första försöket o.s.v..

Men jag saknar Einar och jag saknar kassetbandspelaren.

Einar kanske inte var så himla säker vid en ev krock eller avåkning, men han var min hjälte.
Einar har det nog bra i fiesta himeln.

Det är många som hjälpt mig att kabla igång Einar. Idag var det första gången jag hjälpte någon kabla =) Syrran fick inte igång sin bil, men det fixa jag med hjälp av toyotan. Kändes väldigt avigt och annorlunda. Vi ringde Far och dubbelkolla så vi skulle koppla rätt med kablarna. Men Far koppla väldigt sent att det inte var min bil som inte ville gå. Var mallig, ordentligt mallig efteråt.
 
Nu ska jag satsa helhjärtat på min nya bil.

Jaha och nu e de Jul igen. Samma sak år efter år.
Stresshandla julklappar som vanligt.


Nu e jag aptrött, men kom på en sak - Livet är ju som en förbannad bymiljöväg, med korsningar och farthinder och de där jävla avsmalningarna...



KRYA PÅ ER

Einar - 05 första vintern





 Fredagen den 4 december 2009 dödförklarades Einar. Min älsklingsbil.

Det var på natten mellan tors - fredag det hände.
Vi var på väg hem från jobbet i Orsa, då det bara slant till i "spiran" rondellen. Kunde varken styra eller svänga - det var snorhalt.

Vi for rätt in i trottoarkanten, fälgen tog smällen. Jag hade tur att min kära arbetskollega kom efter mig. Vi rullade bort Einar från vägen..
Jag tyckte det såg hyfsat bra ut. Tänkte att det bara var att byta däck...

Morgonen där på ringde jag runt och kolla om det fanns ett 12 tums vinter däck.
Inte det inte.

Ringde till grabbarna på ORSA BIL OCH TERRÄNG..
De ställde upp med att åka bort och titta till Einar.
De beställde ett däck åt mig och sa att de kunde hissa upp Einar och titta närmare på det.
Jag åkte dit, vi hämta Einar (det gick att köra i sakta mak).

Einar hissades upp...

De trevliga grabbarna, såg lite besvärade ut, frågade om Einar var försäkrad o.s.v..
-trafikförsäkrad-

Hjulet hade förflyttas en dm bakåt och drivaxel och spindeled och karros och skärm var misshandlade..=(

De sa rakt ut att de var kört, det förstod jag oxå. När jag såg eländet.
Jag börja grina och ringde Far.

BIL OCH TERRÄNG Gubbarna sa att Einar fick stå utanför verkstan till vi hämtar honom...
-snyft-

De avbeställde det nya däcket.

Jag tackade och gick snyftande därifrån..
Jag gick till jobbet, ett antal timmar för tidigt. 
Ringde Far igen, Far sa att jag skulle ringa till skroten...
Jag ringde skoten, de kunde ta emot Einar..
-snyft-

Far sa att han och farbror Klas kunde hämta Einar på en släpvagn.

Jag funderar på vad jag ska behålla för del av Einar..Men det är ju Einars själ jag vill ha kvar.
Mor tycker jag beter mig som Öman..Han jämförde kor med bilar o.s.v..Men Einar var ju som ett barn för mig. Man tvättar, man matar, man älskar och man tar den till "doktorn", o.s.v..

Jag vill tacka alla som stöttat mig i detta.
Ett speciellt stort tack till ORSA BIL OCH TERRÄNG (Markus & Magnus)
Till Mor, Pappa Mats, Far, Peter H och syskon.

Och ett stort tack till LAGGEN som lånar ut sin bil till mig..

Nu ska jag leta efter en ny bil, med hjälp av min snälle Far!

Ni kanske tycker jag e löjlig, men Einar hade en personlighet utan dess like, nästan som om han var mänsklig...

Han förstod mig....


R.I.P Einar <3

............................och vad ska jag nu skriva om............................?

Var på väg till Orsa på personalmöte...
 
Plötsligt möter jag en volvo och han som körde volvon vinkade glatt.. - Trodde jag.
Men insåg en sekund senare efter att jag glatt vinkat tillbaka att han ville varna mig för Herr Polis.

Jag fick nästan tvärnita för att hinna svänga in där Herr Polis stod och vinka in mig. (Insåg då att väglaget börjar bli halt och att det är dags att skruva ner på hastigheten en aning. Och kom då även ihåg att man ska titta framåt och åt sidor när man kör bil)

Jag brukar vara toknervös vid sånna här tillfällen (dessa tillfällen sker ofta), men idag hade jag bältet på. (första gången vid poliskonroll men har aldrig fått böter- NÖJD!! Använder alltid bälte nu för tiden. För jag e faktiskt rädd om mig själv)

Jag vevade (och pressade) ner rutan och sade Hej. Jag fick blåsa, lämna bort körkortet och så tala jag om för Herr Polis att jag hade bältet på mig (som om han inte sett det redan) Sen stängde jag av Einar så jag kunde höra vad de sa. Polis nr 2 fråga om avgasröret var trasigt - Jag sa  - Nä du, helt nytt och de e kopplingen och drivaxeln oxå. - Då vart han tyst.

Polis nr 1 och polis nr 2 gick ett par varv runt Einar.
De bad mig sätta på lyset och jag satt igång både vindrutetorkarna och blinkers innan jag hitta rätt spak. (lite nervig var jag nog ändå)

Flygande inspektion kallas det tydligen, något som jag aldrig varit med om..bara hört talas om.
Efter att snutarna snokat klart runt Einar gick de bort och hämtade en lapp som de sedan gav mig.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem..de enda felet de hitta på Einar (skrothög enligt dem) var en tasig lampa!

Där fick dom..

För när de vinka in mig trodde de säkert att de skulle få ge mig - KÖRFÖRBUD.

Men icke...

Förlåt till tanten i bonäs...(som visa näven åt mig)

Men jag körde faktiskt bara i 60, och de e inte mitt fel att vägen genom världens längsta by är totalt livs farlig. Och föresten måste jag hålla gas på Einar, annars laddar han dåligt.

Vilka tokar egentligen, bygga om en väg så folk måste köra chickenrace till och från jobbe..

Knäppt!
 
Vore det inte smartare att bygga en cyckelväg el nått vid sidan av vägen istället? Men hur tänkte jag nu??? Det står de ju för fan hus där, 2 mm från vägen på båda sidor.

Jag förstår att vägen jämt har varit  där och sedan blivit asfalterad och bredare. Men de borde väl redan då insett att nästan alla våmhusare skulle jobba i östnor och därmed passera Bonäs. (FMM var väl stort redan då, antar jag)

När de ändå skulle asfaltera, hade dom ju kunnat flytta vägen längre ner mot sjön eller???

Nä men jag e inte bitter, får väl skylla mig själv att jag jobbar i orsa..

Ska fan ta och åka Älvdalsvägen - Björkavägen - Våmhus i fortsättningen!!!


Ha de //I.D.A

Det var en gång...

På min 20 års dag, ringde min Far och gratulerade mig. Jag befann mig då i skåne, ett landskap långt borta.
Far min frågade vad jag önskade mig. Jag svarade att jag behöver inget, som man brukar säga, fast man egentligen kommer på oändligt många saker man vill ha. Hur som helst, Far svarade då - Jaha så du vill inte ha en bil då?? - Öh va!!! - sa jag väldigt överaskad (hade ju drömt om och tjatat om en Impala 66, fyra dörrars stolpe, gräddvit)

Far berättade att han ialla fall hade en bil åt mig och det första jag fråga var - Vad är det för färg?
- Röd, svarade far (jag tänkte då att det kanske är en Mustang). Far fortsatte sen med att den förtillfället inte startade och om han fick igång den och om den gick igenom besiktningen skulle jag få den. Och att jag sen kanske kunde använda den ett år eller två. 

Men vad är det för sorts bil då?? Frågade jag
Svaret blev...
 - Det är en Ford Fiesta 83

Nu kanske ni tror att jag blev besviken med tanke på mina stora drömmar, men jag kände mig glad över att få en alldeles egen bil att pyssla om.

Efter några månader i skåne fick jag äntligen träffa honom, min alldeles egna Einar. Född två år före mig men väldigt välbehållen och fin i lacken (faktiskt)

Jag och Einar har varit med om mycket tillsammans. Han har varit envis och krånglat i kylan, hans värmefläkt har brunnit upp (tack för bytet av den Martin) Far min har ofta ställt upp och lagat Einar  (Einar tycker det är lite obehagligt att vara hos Far, för Far kan ofta bli arg och säga fula saker när han måste leka Bosse Bildoktor)

En speciell och viktig händelse för stackars Einar var en halvruggig höst kväll, då jag tog med Einar till min kusin Erik för att hälsa på en vända. Det blev ingen vända, det blev en halv dag och en halv natt. Det blev en whiskeykväll. Och min smarta kusin kom på iden att Einar skulle passa bra i Mattsvart..

Och efter lite snabb våt slipning och ca 5 flaskor Hagmans Mattsvart sprayfärg var iden verklighet. Trodde vi, där ute i mörkret. Morgonen därpå såg lille Einar förskräckligt ut. Men det ordnade sig med en till sprayburk och bortskrapning av färg från rutorna.

Efter denna kväll var inte Einar alls nå blank å fin i lacken, men däremot var han/är han väldigt fräsig!!

Många gånger har jag trott att Einar varit nära döden, som när han bara gick på 3 cylindar, eller när kopplingen paja eller när drivaxeln ramla av...Men han har alltid repat sig.(Vi har tur, Einar och jag som har en Far som är bilmekaniker och en kusin som jobbar på Mora Bildelar)

En annan gång var det vinter, det var halt och jag pratade i telefon och kanske körde liiite fort och helt plötsligt stod det en polgbil där..mitt ivägen för mig och Einar. Pang sa det.
Men Einar stod pall, lite skrynklig huv bara. Den byttes mot en ny, 200 kr på skroten och då fick jag även en ny grill på köpet i matchande färg - GråGuld färgad. Mycket snyggt!

Nu är Einar i sina bästa år, men poliserna gillar inte honom tydligen. Blivit stoppade väldigt mycket på sista tiden. Sist frågade Herr polis om han var besiktad, VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FRÅGA??

Einar har varit med sen 1983 och har haft 21 ägare. Han har ett stort hjärta och lyssnar alltid. Och även om han har ett stort hål i golvet just nu så är han alltid på bra humör. (när han startar)
Han lyssnar alltid och gör mig glad om jag e ledsen.

Jag har nu haft Einar i 4 år ich jag hoppas det blir fler, mot min Fars vilja.

Jag älskar min bil.