Det var en gång...
På min 20 års dag, ringde min Far och gratulerade mig. Jag befann mig då i skåne, ett landskap långt borta.
Far min frågade vad jag önskade mig. Jag svarade att jag behöver inget, som man brukar säga, fast man egentligen kommer på oändligt många saker man vill ha. Hur som helst, Far svarade då - Jaha så du vill inte ha en bil då?? - Öh va!!! - sa jag väldigt överaskad (hade ju drömt om och tjatat om en Impala 66, fyra dörrars stolpe, gräddvit)
Far berättade att han ialla fall hade en bil åt mig och det första jag fråga var - Vad är det för färg?
- Röd, svarade far (jag tänkte då att det kanske är en Mustang). Far fortsatte sen med att den förtillfället inte startade och om han fick igång den och om den gick igenom besiktningen skulle jag få den. Och att jag sen kanske kunde använda den ett år eller två.
Men vad är det för sorts bil då?? Frågade jag
Svaret blev...
- Det är en Ford Fiesta 83
Nu kanske ni tror att jag blev besviken med tanke på mina stora drömmar, men jag kände mig glad över att få en alldeles egen bil att pyssla om.
Efter några månader i skåne fick jag äntligen träffa honom, min alldeles egna Einar. Född två år före mig men väldigt välbehållen och fin i lacken (faktiskt)
Jag och Einar har varit med om mycket tillsammans. Han har varit envis och krånglat i kylan, hans värmefläkt har brunnit upp (tack för bytet av den Martin) Far min har ofta ställt upp och lagat Einar (Einar tycker det är lite obehagligt att vara hos Far, för Far kan ofta bli arg och säga fula saker när han måste leka Bosse Bildoktor)
En speciell och viktig händelse för stackars Einar var en halvruggig höst kväll, då jag tog med Einar till min kusin Erik för att hälsa på en vända. Det blev ingen vända, det blev en halv dag och en halv natt. Det blev en whiskeykväll. Och min smarta kusin kom på iden att Einar skulle passa bra i Mattsvart..
Och efter lite snabb våt slipning och ca 5 flaskor Hagmans Mattsvart sprayfärg var iden verklighet. Trodde vi, där ute i mörkret. Morgonen därpå såg lille Einar förskräckligt ut. Men det ordnade sig med en till sprayburk och bortskrapning av färg från rutorna.
Efter denna kväll var inte Einar alls nå blank å fin i lacken, men däremot var han/är han väldigt fräsig!!
Många gånger har jag trott att Einar varit nära döden, som när han bara gick på 3 cylindar, eller när kopplingen paja eller när drivaxeln ramla av...Men han har alltid repat sig.(Vi har tur, Einar och jag som har en Far som är bilmekaniker och en kusin som jobbar på Mora Bildelar)
En annan gång var det vinter, det var halt och jag pratade i telefon och kanske körde liiite fort och helt plötsligt stod det en polgbil där..mitt ivägen för mig och Einar. Pang sa det.
Men Einar stod pall, lite skrynklig huv bara. Den byttes mot en ny, 200 kr på skroten och då fick jag även en ny grill på köpet i matchande färg - GråGuld färgad. Mycket snyggt!
Nu är Einar i sina bästa år, men poliserna gillar inte honom tydligen. Blivit stoppade väldigt mycket på sista tiden. Sist frågade Herr polis om han var besiktad, VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FRÅGA??
Einar har varit med sen 1983 och har haft 21 ägare. Han har ett stort hjärta och lyssnar alltid. Och även om han har ett stort hål i golvet just nu så är han alltid på bra humör. (när han startar)
Han lyssnar alltid och gör mig glad om jag e ledsen.
Jag har nu haft Einar i 4 år ich jag hoppas det blir fler, mot min Fars vilja.
Jag älskar min bil.
