I.D.A

Jaha då var äntligen denna jul snart förbi.
Ja, jag tycker det faktiskt.

På julaftonsmorgon åkte jag till jobbet, satte på mig tomteluvan och var oförskämt trevlig mot alla julpanikslagna människor.

Sedan ca en halvtimme innan jag for mot Sollerön och själva julaftonsfirandeståhejet kom jag på att jag inte köpt nå julklappar. For runt som en galning och letade bland vinterartiklarna, gjorde paket och åkte sedan rally mot Sollerön.

Där var det två ungar som gick på högvarv, de var nog spända över att få träffa den där tomten. Jag hotade dom flera gånger med att tomten stod i fönstret och tittade om de var snälla. Kanske inte e så smart, men det funkade i ca 2 minuter innan de var på golv, tak och väggar igen =)

Minns hur det var när man var så där liten, julafton var ju det bästa man visste.
Det där har faktiskt gått över nu. Nu är det t.o.m roligare att ge bort julklappar än att få.

Men fortfarande samma traditioner är det. KALLE ANKA kl 15.00, sen mat sen dans runt granen. (Iår hade värdparet en riktig gran, en riktig plast gran). Sedan försvinner plötsligt någon av gästerna och strax därefter kommer han - TOMTEN.

Det är skoj att se när ungarna tackar den där tomten tar i hand och bugar och niger fint, för det måste man ju. Sedan när tomten försvunnit och gästen som försvann plötsligt återvänder till församlingen, kan man öppna de där julklapparna som man tror tomtenissarna gjort. 

Men min älskade gudson frågade vad det stod på varje paket innan han öppnade, sedan tackade han den som det var från. Barn är inte lättlurade inte. Vid kaffet säger sistnämnda person att det där var då ingen riktigt tomte inte. Jo det var det, säger alla vuxna bestämt och det lilla barnet säger - Nä för det var ju du Stur Erik!!

Tänk hur det är.

Är det verkligen psykologiskt riktigt att lura små barn på detta vis?

Fick ett sms av min far här om dagen

"- Hej, nu har jag fått papper på att Einar är död. Hur går det med efterträdaren? Vad heter den?"
Jag svarade med att Toyotan går fint och att den inte fått något namn ännu.

Jag har nu haft ny bil i 4 dagar. Den är kanon bra på alla vis, värmen funkar, stolvärme , CD spelare och andra bekvämligheter. Den startar på första försöket o.s.v..

Men jag saknar Einar och jag saknar kassetbandspelaren.

Einar kanske inte var så himla säker vid en ev krock eller avåkning, men han var min hjälte.
Einar har det nog bra i fiesta himeln.

Det är många som hjälpt mig att kabla igång Einar. Idag var det första gången jag hjälpte någon kabla =) Syrran fick inte igång sin bil, men det fixa jag med hjälp av toyotan. Kändes väldigt avigt och annorlunda. Vi ringde Far och dubbelkolla så vi skulle koppla rätt med kablarna. Men Far koppla väldigt sent att det inte var min bil som inte ville gå. Var mallig, ordentligt mallig efteråt.
 
Nu ska jag satsa helhjärtat på min nya bil.

Jaha och nu e de Jul igen. Samma sak år efter år.
Stresshandla julklappar som vanligt.


Nu e jag aptrött, men kom på en sak - Livet är ju som en förbannad bymiljöväg, med korsningar och farthinder och de där jävla avsmalningarna...



KRYA PÅ ER

Einar - 05 första vintern





 Fredagen den 4 december 2009 dödförklarades Einar. Min älsklingsbil.

Det var på natten mellan tors - fredag det hände.
Vi var på väg hem från jobbet i Orsa, då det bara slant till i "spiran" rondellen. Kunde varken styra eller svänga - det var snorhalt.

Vi for rätt in i trottoarkanten, fälgen tog smällen. Jag hade tur att min kära arbetskollega kom efter mig. Vi rullade bort Einar från vägen..
Jag tyckte det såg hyfsat bra ut. Tänkte att det bara var att byta däck...

Morgonen där på ringde jag runt och kolla om det fanns ett 12 tums vinter däck.
Inte det inte.

Ringde till grabbarna på ORSA BIL OCH TERRÄNG..
De ställde upp med att åka bort och titta till Einar.
De beställde ett däck åt mig och sa att de kunde hissa upp Einar och titta närmare på det.
Jag åkte dit, vi hämta Einar (det gick att köra i sakta mak).

Einar hissades upp...

De trevliga grabbarna, såg lite besvärade ut, frågade om Einar var försäkrad o.s.v..
-trafikförsäkrad-

Hjulet hade förflyttas en dm bakåt och drivaxel och spindeled och karros och skärm var misshandlade..=(

De sa rakt ut att de var kört, det förstod jag oxå. När jag såg eländet.
Jag börja grina och ringde Far.

BIL OCH TERRÄNG Gubbarna sa att Einar fick stå utanför verkstan till vi hämtar honom...
-snyft-

De avbeställde det nya däcket.

Jag tackade och gick snyftande därifrån..
Jag gick till jobbet, ett antal timmar för tidigt. 
Ringde Far igen, Far sa att jag skulle ringa till skroten...
Jag ringde skoten, de kunde ta emot Einar..
-snyft-

Far sa att han och farbror Klas kunde hämta Einar på en släpvagn.

Jag funderar på vad jag ska behålla för del av Einar..Men det är ju Einars själ jag vill ha kvar.
Mor tycker jag beter mig som Öman..Han jämförde kor med bilar o.s.v..Men Einar var ju som ett barn för mig. Man tvättar, man matar, man älskar och man tar den till "doktorn", o.s.v..

Jag vill tacka alla som stöttat mig i detta.
Ett speciellt stort tack till ORSA BIL OCH TERRÄNG (Markus & Magnus)
Till Mor, Pappa Mats, Far, Peter H och syskon.

Och ett stort tack till LAGGEN som lånar ut sin bil till mig..

Nu ska jag leta efter en ny bil, med hjälp av min snälle Far!

Ni kanske tycker jag e löjlig, men Einar hade en personlighet utan dess like, nästan som om han var mänsklig...

Han förstod mig....


R.I.P Einar <3

............................och vad ska jag nu skriva om............................?

Var på väg till Orsa på personalmöte...
 
Plötsligt möter jag en volvo och han som körde volvon vinkade glatt.. - Trodde jag.
Men insåg en sekund senare efter att jag glatt vinkat tillbaka att han ville varna mig för Herr Polis.

Jag fick nästan tvärnita för att hinna svänga in där Herr Polis stod och vinka in mig. (Insåg då att väglaget börjar bli halt och att det är dags att skruva ner på hastigheten en aning. Och kom då även ihåg att man ska titta framåt och åt sidor när man kör bil)

Jag brukar vara toknervös vid sånna här tillfällen (dessa tillfällen sker ofta), men idag hade jag bältet på. (första gången vid poliskonroll men har aldrig fått böter- NÖJD!! Använder alltid bälte nu för tiden. För jag e faktiskt rädd om mig själv)

Jag vevade (och pressade) ner rutan och sade Hej. Jag fick blåsa, lämna bort körkortet och så tala jag om för Herr Polis att jag hade bältet på mig (som om han inte sett det redan) Sen stängde jag av Einar så jag kunde höra vad de sa. Polis nr 2 fråga om avgasröret var trasigt - Jag sa  - Nä du, helt nytt och de e kopplingen och drivaxeln oxå. - Då vart han tyst.

Polis nr 1 och polis nr 2 gick ett par varv runt Einar.
De bad mig sätta på lyset och jag satt igång både vindrutetorkarna och blinkers innan jag hitta rätt spak. (lite nervig var jag nog ändå)

Flygande inspektion kallas det tydligen, något som jag aldrig varit med om..bara hört talas om.
Efter att snutarna snokat klart runt Einar gick de bort och hämtade en lapp som de sedan gav mig.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem..de enda felet de hitta på Einar (skrothög enligt dem) var en tasig lampa!

Där fick dom..

För när de vinka in mig trodde de säkert att de skulle få ge mig - KÖRFÖRBUD.

Men icke...