I.D.A

Ja, varför byggde man bort allt de vackra när man renoverade om hus på 60 talet.

Hur fan tänkte de när de spika på nå fula träskivor utanpå pärlspont panelen ??

Och hur fundrade de när de banka på brädor på ett fint timmerhus ?

Och varför lägga 4 lager olika korkmattor på ett fint trägolv?

Och när var det mordernt med bajsbruna köksluckor..?

Och hur tänkte de när de tapetsera och tapetsera typ 7 gånger utan att riva ner den gamla först?

Och vem var smarthuvudet som skruva fast 50 tals beslag på ett skpå från 1856?
.

Nu är i alla fall det mesta av gamla framme igen och fint blir det!

Go natt 

HÄR NEDAN FÖLJER NÅGRA TEXTER UR LÅTAR AV EDWALL


 - För plötsligt en dag står man framför spegeln och undrar var den där gamlingen kommer ifrån.

- Livet e fasligt kort, snart ska man vissna bort.

 - Vill du att älvarna ska rinna som de gör eller vill du ha stilla dammar och fler torkskåp - hur vill du ha det, de e bara att bestämma sig! Alltså hur vill du ha det?
Vill du ha ett jobb och hosta ihjäl dej, eller vill du leva länge, urfattig och arbetslös utan hosta, eller vill du ha allergi och jobb. Eller sitta utan allergi men arbetslös och rulla tummarna  - Det är dags att bestämma sig nu! Hur vill du ha det.

- Vi kan knappast rå för att småfåglar dör, för det är sådant småfåglar gör. Och en viss allergi får man finna sig i om man önskar en stark industri.

- Har du sett min lilla mor svabbar golv på ett kontor liten sliten svettig tant tjänar liten slant, kalla händer stela knän söker vård hos doktorn trippar sen på sjukan in, trillar snart av pinn. Ja det är både synd och skam hur livet dundrar fram över små och svaga dom är att beklaga.

- Har du sett min lilla far vilken skojig kropp han har, sjukpension så fin och trygg inte längre spika hus han kan slöa som han vill och även supa till, de e både synd och skam hur livet dundrar fram över små och svaga dom är att beklaga!

- Det mesta blir väl int som man tänkt sig och ingen kan man skylla på och baken har man bakåt fast man vänt sig och knappast blir det nå bättre! Jag har väl slösat bort mitt enda liv på knulla, snus och travet och ont i skall`n fick jag av et.

- Det blir aldrig som man hoppats på och ungarna är bäst när dom är små.

Som ensam själ vill jag vandra, gumman springer runt och ligger i och håller orning på ANDRA!

-



JAG SKULLE KUNNA FORTSÄTTA, MEN TA OCH LYSSNA PÅ GENIET I STÄLLET =)



Go natt!

På ett ögonblick kan allt förändras.
Man vet aldrig vad som kommer att ske.
Helt plötsligt står man här och fundrar - Jaha, det var som fan.

Tänk om man hade valt en annan väg - Hur hade de då blivit och var hade man då varit....
En sak är du säker, man sitter aldrig fast - även om det känns som om nån skruvat fast en i ett skruvstäd i nån typiskt mörk källare,
men arbetar man sig framåt så inser man det snart att man fakiskt är relativt fri.

Idag fundrar jag på vad det är som gör att man inte tar sig lite, lite längre fram ändå.

Nästa gång ska jag inte fundra så mycket när jag skall välja väg, jag tänker bara ta ett stort kliv ut ur den typiskt mörka källaren och se vart jag hamnar..

Men man kommer nog aldrig dit man vill...och jag antar att det är det som är grejen, man ska väl aldrig få vara riktigt riktigt nöjd!!

Och det är nog lika bra det, för man blir stark av motgångar har jag hört.....

Nä nu ska jag nog ta och göra en massa misstag, så jag lär mig mer..

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en KARL vill jag också, förstås.

Sen, då kommer sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng framför Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med KARLAR och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.




Tänk om man hade kunnat få leva som i Astrids böcker....

Ingen stress, ingen press.

Hårt arbete och djur - de e livskvalie för mig.


Tack och go natt