I.D.A

HÄR NEDAN FÖLJER NÅGRA TEXTER UR LÅTAR AV EDWALL


 - För plötsligt en dag står man framför spegeln och undrar var den där gamlingen kommer ifrån.

- Livet e fasligt kort, snart ska man vissna bort.

 - Vill du att älvarna ska rinna som de gör eller vill du ha stilla dammar och fler torkskåp - hur vill du ha det, de e bara att bestämma sig! Alltså hur vill du ha det?
Vill du ha ett jobb och hosta ihjäl dej, eller vill du leva länge, urfattig och arbetslös utan hosta, eller vill du ha allergi och jobb. Eller sitta utan allergi men arbetslös och rulla tummarna  - Det är dags att bestämma sig nu! Hur vill du ha det.

- Vi kan knappast rå för att småfåglar dör, för det är sådant småfåglar gör. Och en viss allergi får man finna sig i om man önskar en stark industri.

- Har du sett min lilla mor svabbar golv på ett kontor liten sliten svettig tant tjänar liten slant, kalla händer stela knän söker vård hos doktorn trippar sen på sjukan in, trillar snart av pinn. Ja det är både synd och skam hur livet dundrar fram över små och svaga dom är att beklaga.

- Har du sett min lilla far vilken skojig kropp han har, sjukpension så fin och trygg inte längre spika hus han kan slöa som han vill och även supa till, de e både synd och skam hur livet dundrar fram över små och svaga dom är att beklaga!

- Det mesta blir väl int som man tänkt sig och ingen kan man skylla på och baken har man bakåt fast man vänt sig och knappast blir det nå bättre! Jag har väl slösat bort mitt enda liv på knulla, snus och travet och ont i skall`n fick jag av et.

- Det blir aldrig som man hoppats på och ungarna är bäst när dom är små.

Som ensam själ vill jag vandra, gumman springer runt och ligger i och håller orning på ANDRA!

-



JAG SKULLE KUNNA FORTSÄTTA, MEN TA OCH LYSSNA PÅ GENIET I STÄLLET =)



Go natt!

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en KARL vill jag också, förstås.

Sen, då kommer sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng framför Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med KARLAR och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.




Tänk om man hade kunnat få leva som i Astrids böcker....

Ingen stress, ingen press.

Hårt arbete och djur - de e livskvalie för mig.


Tack och go natt