I.D.A

Idag hälsade jag på farmor.

Man trycker på dörröppnar knappen, sedan är man inne. Det brukade alltid vara en gubbe i rullstol nere vid entredörren, men idag var han inte där. Jag funderade var han tagit vägen..Jag dag drömde lite om att han kanske hade lyckats smita ut, ut i friheten, han hade kanske äntligen lyckats trycka på knappen - nyckeln till friheten. Så var det säkert och tråkigt nog inte, han kanske har tagit sitt sista andetag. =(

I den långa korridoren man först går igenom har de satt upp tavlor som föreställer bilder från förr. Säkert tagna från denna ort för säkert 200 år sen typ. Varför ? Dom som nu bor där minns ju inte det?  Inte för att de flesta är senila, nä för att ingen där är typ 200 år. Har de kanske satt upp såna tavlor så de som eventuellt minns, ska bli påminda om hur gamla de är?? eller vad?  Hur som helst....

Sedan passerade jag ett gäng städerskor, de hade inga glada miner. Sen går man upp för trapporna eller tar hissen, det beror ju på hur lat man är. Man passerar olika avdelningar. Ser och hör sina äldre medmänniskor, vissa skriker på hjälp andra sover i sina rullstolar, en annan ber en att ta en därifrån, en av dem satt i sin stol och bara tittade med tom blick på ingenting. En hade t.o.m somnat vid köksbordet. Man möts av dofter av urin och billig närningsfattig mat.

När jag väl kommer fram till farmors avdelning, sitter det några i köket, några är placerade framför tvn som visar en sånn där fusk brasa. En sköterska ser jag. Ser inte farmor, så jag går mot hennes rum. De har satt upp träskyltar med namnet på den som bor i rummet, skyltarna är träfärgare med lite kurbits på och namnet skrivet i svart med stora bokstäver (skit fula).  När jag står där, hör jag att farmor är på dass, hon pratar lite för sig själv..sköterskan kommer och säger - nämen har inte "person X"  hjälpt henne än. X skulle ju göra det. Och sedan går sköterskan in och hjälper farmor. Jag stod där och funderade på hur länge min stackars farmor suttit där egentligen. FY FAN!

Farmor lyste upp som en sol när hon såg mig. Hon sa att det var väl typiskt att hon skulle sitta och skita när jag kom. ( Hon är rolig Farmor) Kändes bra att hälsa på henne. Men när jag sedan började att tänka tillbaka då  farmor alltid tvinga en att äta godis tills man nästan spydde, när hon laga supergoda plättar. Då hon satt och stickade raggsockor i mängder och när vi satt och spelade kort. Och när hon helt plötsligt kunde börja dansa runt i köket när det blev nån bra låt på radion.

 Men nu satt hon där i sin rullstol och såg ledsen, tom och plågad ut. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag förstår att hon mår dåligt, det skulle jag oxå göra om jag bott där. 

Jag tror inte de äldre tycker om att vara på ålderdomshem i dagens samhälle, jag tror faktiskt dom hellre vill dö.
Låter hemskt, men det är nog dagens sanning. 

NÄ FY FAN

IN MED MER PERSONAL OCH BETALA DOM BRA!!!!!!

När jag var 5 år började jag mocka hästskit och rida. När jag var 9 fick jag min älskade ponny Telinda ( R.I.P)
När jag var 15 sköt vi och begravde henne.
Det var skit jobbigt, hon var min allra bästa vän. Hon lärde mig att arbeta, ta ansvar och vad kärlek var.

Hur som helst.

När man är 15 (ska fylla 16 ) ska man ju börja gymnasiet, det gjorde jag oxå. På individuella programet i Mora. Fick hel praktik.

Flyttade ner till Fam H i skåne, kände inte dom så väl. Men det gjorde Mor. Dom hade massa hästar. Även Hönor, Gäss och Ankor och katten Pelle (det blev fler katter oxå). Och ett jättestort hus och stall. Jag gick vilse i huset första veckan.
Fick bo i ett av deras B&B rum. Till en början var jag nog väldigt blyg och försiktig, Men det gick över.. =)

En dag såg ut ungefär så här;

05.45 första väckarklockan ringer
06.00 andra väckarklockan ringer
06.15 tredje väckarklockan ringer och den stod längst bort vid dörren (och då lär man gå upp)
06.30 Ge hästarna mat (doften man möts av när man går in i ett stall på morgonen är underbar) SAKNAR

När hästarna ätit upp, slängde jag ut hö i hagarna och tog ut dom. Sedan gick jag in i husets kök och där var frukosten framdukad med färskt bröd direkt från den lokala bagaren. Och "Far" vaken och alltid på gott humör.

Ca 07.30 Då var det dags för favvosysslan nr 1 - Mocka hästskit å sopa och dona och fixa i ordning foder m.m.
Sedan fick man antingen sms eller telefonsamtal från "chefen" som ligger och drar sig i sin säng inne i huset. Så fick jag information om vilken häst som skulle vara iordningställd först. Gjorde hästen redo, invänta chefen, slänga upp honom och sedan assistera med hinder eller följa på en tur i skogen på annan häst. =)
Och så "avverkade" vi hästarna eftersom..

Vid lunch gav jag självklart hästarna lunch, sedan mig själv. Tog det lite lugnt.
Sedan fortsatte arbetet i stallet fram till middagen som oftast var 3 rätters =)

Sedan var det arbete igen..fram till att "brorsan" banka i väggen (han hade rummet vägiväg med stallet). FÖR DÅ VAR DET FILMTAJM. Så då var det till att natta hästarna och in och ducha på med mysbrallorna och glo på Film med Bror och chef halva natten.

Sen upp igen.

På helgerna följde jag med på tävlingar och träningar o dyl.

ÅH VAD JAG SAKNAR ER MIN ÄLSKADE BONUS FAMILJ!!
Tack för att jag fick bo och arbeta hos er, jag lärde mig mycket av er, både det ena och det andra. Bästa året i mitt liv! <3


Efter det året gick jag på Ridgym i Vansbro i 3 år.


Sedan hamna jag i skåne i ett stall igen men det var rena helvetet i jämförelse, och det är en helt annan hisoria, som jag kanske tar upp nån gång!!

LEV LIVET MAN LEVER BARA EN KANSKE TVÅ GÅNGER!!

Jaha då var äntligen denna jul snart förbi.
Ja, jag tycker det faktiskt.

På julaftonsmorgon åkte jag till jobbet, satte på mig tomteluvan och var oförskämt trevlig mot alla julpanikslagna människor.

Sedan ca en halvtimme innan jag for mot Sollerön och själva julaftonsfirandeståhejet kom jag på att jag inte köpt nå julklappar. For runt som en galning och letade bland vinterartiklarna, gjorde paket och åkte sedan rally mot Sollerön.

Där var det två ungar som gick på högvarv, de var nog spända över att få träffa den där tomten. Jag hotade dom flera gånger med att tomten stod i fönstret och tittade om de var snälla. Kanske inte e så smart, men det funkade i ca 2 minuter innan de var på golv, tak och väggar igen =)

Minns hur det var när man var så där liten, julafton var ju det bästa man visste.
Det där har faktiskt gått över nu. Nu är det t.o.m roligare att ge bort julklappar än att få.

Men fortfarande samma traditioner är det. KALLE ANKA kl 15.00, sen mat sen dans runt granen. (Iår hade värdparet en riktig gran, en riktig plast gran). Sedan försvinner plötsligt någon av gästerna och strax därefter kommer han - TOMTEN.

Det är skoj att se när ungarna tackar den där tomten tar i hand och bugar och niger fint, för det måste man ju. Sedan när tomten försvunnit och gästen som försvann plötsligt återvänder till församlingen, kan man öppna de där julklapparna som man tror tomtenissarna gjort. 

Men min älskade gudson frågade vad det stod på varje paket innan han öppnade, sedan tackade han den som det var från. Barn är inte lättlurade inte. Vid kaffet säger sistnämnda person att det där var då ingen riktigt tomte inte. Jo det var det, säger alla vuxna bestämt och det lilla barnet säger - Nä för det var ju du Stur Erik!!

Tänk hur det är.

Är det verkligen psykologiskt riktigt att lura små barn på detta vis?